Gudsfruktan

Gudsfruktan. För några år sedan, troligtvis när jag kämpade som mest med min tro, åren kring tjugo, hade jag verkligen problem med det ordet. Det har jag inte nu. Det klingar snarare väldigt positivt i mina öron. Det är ett väldigt beskrivande ord och säger mycket enligt min åsikt.

Gudsfruktan innefattar inte rädsla eller plikter för mig, det betyder att jag vill ge Gud makten för han vet bäst. Det här är inte något jag direkt är bra på. Jag oroar ju mig nästan hela tiden för nånting vilket jag inte behöver, Gud vet ju bäst. Jag tror dock att vi i vår tid har väldigt stora problem med den saken. Att underställa oss vad någon annan tycker. Vi lever i ett individualistiskt samhälle där ”sköt dig själv och skit i andra” råder starkt.

En sak jag funderar mycket på och där gudsfruktan kommer in i bilden är söndagen, vilodagen. I min familj var söndag vilodag. Ingen städning, inget laga-bilen, inget vika kläder o.s.v och sen gudstjänst. Vi klädde oss fint och åt söndagsmiddag med efterrätt. Dock gjorde vi utflykter i skogen, åkte skidor, hälsade på andra och.. umgicks. När jag var yngre var jag kanske inte så förtjust. Men när jag har blivit äldre uppskattar jag ENORMT att mamma och pappa ville ha det så. Jag tror det talar om mammas och pappas gudsfruktan. Gud vilade på sista dagen och så ska även vi.

Hur ska jag nu förklara så ni förstår vad jag menar. Jag tror att vi får vila för att Gud har omsorg om oss. För att vi behöver det. För att vi behöver tid att stanna upp och fira gudstjänst. Jag tänker på när föräldrar ser på sina griniga barn och ömt säger ”du behöver sova”.  Många gånger är föräldrar och barn inte riktigt överens. Det var inte jag med mamma och pappa i alla fall när jag var liten. Ungefär på samma sätt tror jag det är med Gud vår Fader och oss. Han ser ömt på oss och ser att vi behöver vila. Och jag tycker det är skönt. Idag konstaterade jag att badrummet skulle behöva städas men tack och lov, det är söndag! Jag BEHÖVER inte städa! Jag konstaterade att sängkläderna skulle kunna bytas, men jag behöver inte för det är söndag! Min virknål och mitt garn drar och det gör jag ibland på söndag men jag vet att jag också behöver vila från det ibland så idag får det ligga.

Vi behöver fira gudstjänst. Det är vi också uppmanade till. Ibland drar jag mig också för det, bekvämligheten vill ta över, ibland gör den det. Men när jag varit i bönhuset känns vilodagen komplett och jag är redo för den nya veckan.

Gudsfruktan betyder att Gud är Far och jag är hans barn. Ibland får jag helt enkelt vika mig för det som inte just då känns som min vilja men som jag vet är hans goda intention.

Bjuder på den här till sist. Så fin.