En liten men intensiv värld #98

Av någon anledning började jag räkna neråt från 100 på #blogg100. Så jag fortsätter. Och så en annan sak. Det kommer handla mycket om barn. Jag hade inte tänkt det. Men sånt är ju mitt liv just nu.

För tillfället är mitt skrivar-självförtroende lite lågt. Vad har jag att skriva om som faktiskt kan vara intressant för någon annan? Ja, annars skulle jag ju skriva i en dagbok som skulle ligga i en låda nånstans. Min värld är på ett sätt så liten just nu fast den är väldigt intensiv och räcker till gott och väl för mig.

Jag har faktiskt varit bekymrad för mig själv. Förut, innan Noomi, älskade jag att fundera, läsa, diskutera, analysera, lyssna på undervisning, läsa bibeln, gå på bibelstudier o.s.v. Och nu. Så ointresserad, av allt det där. Att läsa nyheter och att vara uppdatera om världsläget har varit viktigt för mig och jag har ansett det viktigt för alla. Men vet ni. Jag orkar inte bry mig om vad som händer utanför vår lilla familj och mina närmaste. Och jag har inte tillräckligt med kapacitet för att bekymra mig om vad som händer runt om i världen. Det räcker med oro för att Noomi ska slå sig blå i trappan, eller att hon inte äter ordentligt, eller att komma igenom en dag efter en dålig natt.

Detta har oroat mig. Jag har känt mig ytlig och egoistisk och tyckt att jag stoppar huvudet i sanden. Så gick det upp för mig för någon vecka sedan att det kanske nog är helt okej.. och att jag har nog inte ändrat så värst mycket men vissa saker är just nu på paus. På paus för att jag ska orka vara fru och mamma. Det finns många andra som just nu kan ta hand om allt det där andra. Och så när den här perioden i mitt liv är över så orkar jag kanske igen?

Jag vet ju inte. Kanske är det här bara jag. Kanske är det min personlighetstyp. Kanske är det typiskt mammor? Kvinnor? Vad som helst och du kanske tänker att ”hon här, hon verkar vara en riktig vekling”. Ja-a, jag är i sådana fall en vekling väldigt öppet.

”Allt har sin tid” som det står i Predikaren i bibeln, det får man säga ofta och det är så sant. Det var det jag konstaterade, att det är ännu en gång sant. Allt har sin tid. Nu är jag fru och mamma och min värld kretsar kring min man och min dotter. Blöjor, barnmat, sovtider och tandsprickning. Det är stickning och det är heminredning och det är städning och det är tvätt. En liten värld med en lågmäld intensitet. Ja ibland ganska högljudd också.

Och kanske det är helt okej att jag inte ägnar särskilt mycket tid till att funderare så väldigt mycket på omvärlden. Och kanske det är okej att mina tankar inte befinner sig på något djupare teologiskt plan än ”Allt har sin tid” (Predikaren kap.3), ”Var inte rädd” (Jesaja 41:10) och ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet” (2 Kor. 12:9)?

Jag vet inte. Men jag tror det.

 

 

 

Annonser

2 thoughts on “En liten men intensiv värld #98

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s