Här kommer utomjordingen!

Jag vet inte men jag börjar mer och mer känna mig sådär typiskt svensk, rikssvensk menar jag då. Jag och en av mina närmaste vänner, också från Sverige och min svägerska, diskuterar det här mellan varven. Vi kommer alltid fram till att vi nog inte gör någon skada och vi säger ju bara snälla saker men ibland önskar jag bara att jag skulle hålla igen min trut.

Idag blev det en dag på labben och mödrapolikliniken och hon, min kompis och hennes dotter var med och körde mig. Inget mer sagt om sjukhusbesöket, det är lugnt, men som min vän uttryckte det när vi sen kom hem: ”Vi pratar med alla som ser ut att vara ens liiite mottagliga.”. Det både syntes och hördes när vi kom genom korridorerna.

Jo först och främst är jag en person som tycker om människor, tycker om att prata, tycker om att lyssna på människor och utbyta tankar. Sen finns det liksom det ett behov av att alltid alltid säga saker till folk. Liksom att tankarna måste ut. Jag kan inte behålla det för mig själv! ”Vem är du? Du ser SÅ bekant ut!”. Det blir inte bättre av att jag har ett utomordentligt namn- och ansiktsminne. Jag minns ungefär vad varenda dagisbarn jag haft heter + deras syskon och föräldrar. Så då tycker jag att jag känner dem. Men de minns inte mig och så kanske jag öppnat munnen och jag ser hur tankarna går bakom pannbenet på dem: ”Tagga ner tjejen!”

Ibland upplever jag bara att jag är en riktig utomjording! Fast man inte skulle tycka att det är en särskilt stor skillnad på Svenskfinland och Sverige så är det skillnad på kulturen. Ibland när jag öppnat min käft och pratat med någon som jag absolut inte känner, bara pratar för att de ser trevliga ut eller lusten att prata bara faller på, så känner jag mig lite knäpp, eller ganska mycket ibland.

Och jag vet att jag ska fortsätta vara mig själv, och jag vet att jag inte gör någon skada överhuvudtaget men ibland önskar jag att efter snart 8 år i Finland skulle jag kunna de sociala koderna liite bättre.

Ett rörigt inlägg och min svenska-språket-medvetna far skulle kanske påpeka det många ”jag”-en men hur som helst.

En rikssvensk i Finland. Det är ibland som en marsmänniska på Tellus. Känns det som.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s