Världen är en sandlåda

Jag har tänkt på en del saker den här veckan. Eller ja, det gör man väl alltid, jag iallafall. Har läst mer nyheter den här veckan än jag annars gör. Ukraina-krisen, IS framfart och mord på 21 kristna egyptier, lokala nyheter och inrikesnyheter. Jag vet att krig, förhandlingar och hela faderullan som händer mellan länder, regioner, stater, kulturer, etniciteter och religioner aldrig är direkt svart-vita och enkla saker. Jag har dessutom slutat lösa världsproblem men ibland reflekterar jag över dem och tänker att hela världen känns som en sandlåda i jätteformat!

På jobbet på eftis försöker vi lära barnen om respekt och hur man uppför sig. Vi försöker förklara varför man inte ska sparka och slå fast man är arg så man skakar. Vi försöker förklara varför det är farligt att kasta stenar, sand och grus. Vi försöker lära barnen att förstå varför en kompis blir ledsen när de stampar sönder någons sandtårta eller sandslott. Men lyfter vi blicken ser världen inte mycket annorlunda ut än en sandlåda. Det flyger grus, sand, spadar, glåpord, slag och sparkar! Tusenmiljonergånger mer än i barnens sandlåda! Jag vet. Vi ska inte förlora hoppet. Barnen är framtiden och vi ska lära dem och undervisa dem för att de inte ska göra samma misstag som vi men ÄNDÅ! Ändå! Längre än så har inte mina tankar gått.. inte särskilt sammanhängande men ja.. jag skulle bara skriva det. Dock så vilar jag på Guds löften. ”Jag vet vilka tankar jag har för dig säger Herren, inte ofärdens tankar, utan friden, för att ni ska ha en framtid och ett hopp” (Jer: 29:11). Om jag inte minns fel var orden riktade till Israels folk men jag tror nog det gäller alla andra folk också.

Jag hade ett fint sällskap ikväll. Elton snart 6 år och Enya snart 3 år. Vi kokade kaffe. Barnen gjorde det med sådan iver och intensitet. Det gör mig fascinerad. Koka kaffe. Själv häver jag annars vatten i kokare, rafsar fram ett filter, trycker dit det och slänger sådär på en höft i kaffepulvret och trycker på knappen och sisådär-klart! Som om det var på tid. Enya och Elton drog fram varsin stol. Sen drog vi fram kaffekokaren. Enya tog med stadiga händer i glaskannan och vi hjälptes åt att fylla den med vatten. Sen hällde hon det med stor andakt i bryggaren. Elton tog av locket på filterhållaren och lade försiktigt ner det. Han tog ett filter och öppnade det och lade det stolt i behållaren. Sedan var det dags för pulver. Det var SLUT i burken! Ett nytt paket öppnade och vi doftade på kaffepulvret. Äckligt tyckte Elton! Fyllde kaffeburken och sedan var det dags att börja ösa. En skopa i gången, ett barn i taget. Din tur och sen min tur. Sedan alla lock på och så det stora ögonblicket då kokaren skulle sättas igång. Trycka på knappen! En knapp till varje barn. Kokaren började mullra och så började det hända. Det bubblade och rörde på sig. Vi tog av locken igen för att se hur vattnet åkte genom kokaren och kom svart ner i kannan. Vi stängde och öppnade filterhållaren. Kaffet slutade rinna och kaffet fortsatte rinna…”Wow!” sa barnen.

Tog fram kameran för att fånga ögonblicket. För att det är skönt att själv fångas av de små, små detaljerna som barnen ser och som jag annars springer förbi. Det är nog därför jag trivs så bra med små vänner. Livet blir lite mindre komplicerat och små små saker blir stora glädjeämnen.

Elton o Enya 003

Det där var ett smakprov av mina tankebanor en vecka i februari. Hade!

Annonser

2 thoughts on “Världen är en sandlåda

    1. Tack Lyckeliten! :) Ibland är det lite läskigt att skriva rakt ur tankarna men det brukar ändå blir ganska bra på något sätt. Lycka till med din blogg! Kram <3

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s